Blick from Utfryst by Intig

En blick, det var allt vi fick
Kortare än en halv sekund
Men den gav oss något
I den blicken fanns mycket mer än en vän

Vi kommer aldrig ses igen
Men du kommer minnas att det
var våra själar som fick kontakt
genom denna blick

På en halv sekund lät jag dig få
omedelbar tillgång till allt dumt, fint
och märkligt jag gjort
Du förlät och beundrade med ens!

På samma tid visade du vad du
ångrar, vill göra rätt och längtar efter
Jag förstod, förlät direkt!

Vi möttes då du klev av
Alltså våra ögon, dess speglar
Har ingen aning om vart du ville
Eller vart du skulle
-------------------------------
Låg kvar då svunnen du var
När simtagen tog slut så
slök mig månskenet

Vi förenades i ett bottenlöst ljus
Så djupt
Ovan oss gjorde oss vågornas tvära kast
ingenting
Avdomnade i frid såg vi inget annat
än svart - med sökande ögon

Hörde mina sista bubblors stigande
men då paniken försökte så kände jag dig
och ditt hopp värmde mig

Ingen kommer förstå att trots denna olycka
Så dog vi lyckliga
De kommer aldrig få höra våra tankar
Bara förfasa sig över hur vi hittades
på några sandbankar...

Translation::

One glance, that was all we had
Shorter than the blink of an eye
But it gave us something
In that glance there I saw more than a friend

We will never see one another again
But you will remember that it
was our souls that made contact
through this glance

In a blink of an eye I gave you
immediate access to everything stupid, sweet
and crazy I have ever done
You apologized and admired at once!

At the same time you showed what you
regret, want to make right and long for
I understood and forgave instantly!

We met when you got off
Our eyes, their mirrors
Have no clue of where you desired to go
Or where you were heading
--------------------------------------
Left lying thus you were gone
When the swimming strokes ended
the moonlight devoured me

We joined together in a bottomless light
So deep
Above us the harsh waves did us
nothing
Numb in peace we saw nothing more
but black - with searching eyes

I heard my last bubbles rising
but as the panic tried, I felt you
and your hope gave me warmth

Nobody will understand that though this accident
We died happily
They will never hear our thoughts
Only be horrified over how we were found
on a couple of sandbars...

• Metal
• Catania